Från DN om Victor och Carl Norén



Medan Borlängebandet Sugarplum Fairy tar en paus från rockposerna spelar frontfigurerna Carl och Viktor Norén var sitt soloprojekt. DN har särat på syskonen för att reda ut hur man undviker rivalitet i en familj full av musicerande bröder.

Båda bröderna tycker att man ska låta bli att twittra om man inte har något vettigt att säga.

Sugarplum Fairys brödrapar Carl och Viktor Norén har tillfälligt förpassat skinnjackorna till vinden medan de på var sitt håll provar på alla bandartisters våta dröm: en solo­karriär. Nästa år blir det dags att visa världen hur det låter när de får fatta alla beslut själva, men redan nu finns Viktors singel ”When we were 10” och Carls ”The anger” ute. Bakom Viktor Noréns soloprojekt står en önskan att löpa amok med elektronisk musik utan att fördärva Sugarplum Fairys rockpoppiga själ och integritet.

– Jag har klubbat rätt mycket de senaste åren och ville göra den typ av musik som man hör på klubbar. Den dansanta känslan går inte riktigt att återskapa i ett rockband. Nu arbetade jag med en massa producenter i studion, framför datorn och då går det att konservera det på ett annat sätt.

Medan storebrodern i alla enkelhet fortfarande kallar sig för Carl Norén, har Viktor antagit namnet Viktorious. Både för att koppla bort Sugarplum Fairy-associationerna och för att kunna skapa en helt ny, storslagen popstjärna på kommande skivan ”I am hope”.

– Jag tycker att man låser sig om man gör det för personligt. Det här är en del av mig som jag alltid har haft men inte uttryckt rent musikaliskt, säger Viktor Norén och lyfter en kaffekopp med sitt alter egos namn nyligen spontantatuerat över insidan av högra handleden.

En vecka senare träffar jag också Carl Norén över en kopp kaffe, inga namntatueringar syns så långt ögat kan nå, fastän bröderna tycks dela en kärlek för fashionabla halssmycken. Soloskivan ”Owls” tillblivelse bottnar inte så mycket i en önskan att skapa någon annan som i att slippa de åsikter om musikskapande som tyska skivbolagsgubbar gärna delade med sig av sist Sugarplum Fairy spelade in. Till skillnad från Viktor tog det ett tag för Carl att få skivbolagen intresserade av en 20-någonting-årig kille med gitarr, men under tiden fick han lite hjälp på traven av syskonskarans överhuvud Gustaf Norén och hans band Mando Diao. ”Owls” spelades in med produktionshjälp från gruppens Mats Björke och Carl kunde testa sina låtar inför tusentals tyska Mando Diao-fans när han följde med på turné.

Sedan Sugarplum Fairy tog en paus har han också börjat läsa rysk litteratur på universitetet och mycket riktigt figurerar Tjechovcitat på albumet som handlar om ”att känna sig lite misslyckad, hopplöshet i kärlek och att lämna något tryggt bakom sig”.

– Jag skrev det mesta på natten. Om du inte får någon sömn blir du lite knäpp och då gör du lite bättre låtar. Jag blir väldigt starkt påverkad av mörker och stämningen med tända ljus, man får en skön känsla och jag vill att min musik ska skapa en känsla och bilder hos den som lyssnar, förklarar Carl Norén.

Viktors ambition med ”I am hope” är likartad, även om han, i sann Viktoriousanda, uttrycker det något mer bombastiskt.

– Man ska få en kick av det man hör. När man är ung är man mycket mer genrefascistisk, är det inte från en viss, specifik del av England så är det inte värt att lyssna på. Nu är en bra låt en bra låt, jag vill att folk ska dansa till min musik.

Sugarplum Fairy-fans må bilda Team Viktor och Team Carl bäst de vill i framtiden, men för bröderna är blod tjockare än vatten. När Viktors storartade elektropop och Carls lågmält drömska skivor båda släpps i början av nästa år hjälper också genreskillnaden till att hålla syskonen från att flyga i luven på varandra över försäljningssiffror och antalet konsertbesökare.

– Rivalitet mellan syskon är barnsligt, jag ser mycket hellre att det går bra för mina bröder än någon som jag inte har en relation till över huvud taget. Det hade blivit jobbigt om vi hade gjort samma sak, men nu är det så olika att det inte går att jämföra, säger Viktor.

– Min skiva är någon form av förfestskiva, sedan spelar du Sugarplum Fairy på festen och på efterfesten, när det börjar lugna sig, sätter du på Calles skiva. Om vi bytte plats och jag gjorde den mer lågmälda och djupare plattan och Calle skulle vara någon form av popstjärna tror jag att vi båda skulle framstå som två idioter.

Enligt Carl Norén finns det ingen risk för att han vandrar över till Viktors genre.
– Jag tror inte riktigt på popstjärnan på det sättet. Skeva personer är mer intressanta. Måns Zelmerlöw och alla de här jättehelyllekillarna, det är inte min form av popstjärna.

En popstjärna ska vara lite konstig. Att Joni Mitchell får en kris och åker till någon öde plats i Kanada och sitter och gråter i ett år är mer intressant än när Prince sliter av sig tröjan och spänner musklerna.

Att deras personligheter är helt olika är bröderna noggranna med att påpeka, men de tvivlar på att de påverkats av syskonskarors klassiska roller, med ambitiös förstfödd, en clown till minsting och det fredsmäklande mellanbarnet.

– Calle är absolut inte fredsmäklaren, han är snarare den som sätter i gång krigen, säger Viktor.

Storebrodern suckar och accepterar anklagelserna motvilligt.

– Jo, men det är faktiskt ofrivilligt. Jag var rätt snäll, men jag passade inte in i skolan och har alltid velat ha väldigt mycket kontroll, då blir man kanske ett problembarn. Gustaf och Viktor var väl mer ordentliga, satt med sina flugor och gav äpplet till läraren.

Carl Norén tar ett djupt andetag, slår ut med armarna och förklarar gravallvarligt:

– Så här är det; Gustaf är född på en söndag, han har tur i allt han gör. Jag är onsdagsbarn, född till ve, det är lite otur. Viktor är född på en måndag så han är snygg.

Det tror jag stämmer mer än var man är i syskonskaran, sen är det klart att man inte är lika rolig som mellanbarn. Jag tyckte att Gustaf var den som var bråkig och hela tiden ställde till med saker och jag var den känsliga, gnälliga ungen som man stör sig på. Vi har för starka personligheter för att kunna jämföras, men vi tycker väl alla tre att vi är den som är bättre än de andra.

Fyra musikaliska popsyskon

Carl Johan Emanuel Norén ­föddes den 10 oktober 1983. Två år senare, den 19 september 1985, föddes Viktor Johannes Norén.

Bröderna växte upp i Borlänge.

I syskonskaran ingår också ­storebror Gustaf, medlem ­i Mando Diao, och lillasyster
J­osefin, som utbildar sig till barnmorska och sjunger på Carls kommande skiva.

Sedan 1998 är Carl och Viktor med i Sugarplum Fairy. 2004 släppte bandet sin första skiva, ”Young & armed”, därefter följde ”First round first minute” (2006) och ”The wild one” (2008).

Viktor försäkrar att Sugarplum­ Fairys bandmedlemmar ­”fortfarande tycker om varandra”­ och att bandet, brödernas ­solokarriärer till trots, inte har splittrats.

Carl tycker om att läsa Anton Tjechov, spelar i demobandet Local Dealers från Hornstull och lyssnar just nu på dj:er som Danger mouse samt ­Cornelis ­Vreeswijk.

Viktor ogillar att använda ­sociala nätverk privat och har inget ­Facebookkonto, men tycker om att lyssna på Hurts.


Kommentarer
Postat av: ♥ L A I L A ♥

Har du haft en bra dag idag? :) Hoppas =)

2010-11-09 @ 19:41:25
URL: http://lailaaziz.blogg.se/
Postat av: ♥ L A I L A ♥

Händer imorgon då? :)

2010-11-09 @ 21:08:16
URL: http://lailaaziz.blogg.se/
Postat av: eemmaaj

victor är snygg!

2010-11-10 @ 12:37:31
URL: http://saveu.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0