malinhello

- Vi har ingen hockeymorsa som har drillat oss hemma.

Nu visar Sugarplum Fairy-frontaren Viktor Norén sitt nya ansikte med pop-alter egot Viktorius. Nyligen släpptes singeln When We Were 10 och snart börjar utlandslanseringen, Vi frågade hur förvandlingen från rockstar till poppojke gick till.

- Egentligen är det ingen större skillnad på pop- och rockstjärna. Det borde bara heta star. Jag har alltid haft en stor passion för popmusik. Man kan få fram helt andra saker än med ett rockband på fem personer. Jag vill ta ut svängarna lite men av respekt vill jag inte låta mitt ego ta över Sugarplum fairy.

Varför blev du just Viktorious?

- Viktorious kommer förstås från mitt namn och så gillade jag det. Jag började skriva låtar på datorer i stället för gitarrer och jag ville skapa en ny person att börja på en helt blank sida med. Popmusiken över lag har blivit för hemtrevlig. Förr kunde man inte få tillgång till Michael Jacksons vardagsrum via en bloggkamera. Popstjärnor var från Mars. Det fanns en mystik runt dem som inte finns i dag. När jag var sju, åtta år så gillade jag Madonna och Mick Jagger. De var lika overkliga som Batman och Spindelmannen.

Strävar du själv efter att vara lika otillgänglig?

- Nej, men jag ser ingen poäng med att blogga eller twittra och göra mig själv konstant tillgänglig. Jag exponerar mig själv men på andra sätt. Om jag gör en video så gör jag det inte med en skakig Iphone-kamera.

Du var ju tvåa på Veckrevyns lista över Sveriges hetaste hunkar, klättrar du upp i topp nu?

- Ja, det var därför jag gjorde Viktorious. Var jag bara tvåa? Vem låg etta då?

Det kommer jag inte ihåg, men är hunkepitetet viktigt för dig?

- Det är det absolut. Jag hade själv pojkrumsidoler som betydde mycket för mig. Jag tycker det var en ära för dem att de fick sitta på min pojkrumsvägg. Därför uppskattar jag att vara pojk- eller flickrumsidol.

Du är väldigt stylish på pressbilderna, är du fåfäng?

- Absolut. Stil överlag föddes ur musiken. Innan Elvis fanns det ingen ungdomskultur. Du ska se ut som musiken du spelar. Stil är ett verktyg för att förmedla saker på scenen. Om man bara har musiken är det ingen idé att spela live. Med Viktorious är musiken mycket mer stylad än med Sugarplum Fairy. Det är medvetet. Att gå in i en roll som artist, att inte vara samma som jag är privat. Det är viktigare nu är tidigare. Viktorious musik är mer artistisk och stylish än rock'n'roll. Det är lättare att dra på sig ett par jeans och bli rocker.

Du har kallat din skiva för en förfestskiva, utveckla?

- I min värld brukar festen peaka på förfesten. Min musik ska vara maximerad. När stämningen är som högst ska man lyssna på Viktorious.

Din brorsa Carl släpper också soloskiva i höst, tävlar ni om uppmärksamheten?

- Nej. Vi gör så extremt olika grejer. Jag har ingen ambition att göra det Carl gör och han har ingen ambition att göra det jag gör. Vi har helt olika målgrupper. Jag ser det som ett sundhetstecken i Sugarplum att så olika musik ryms i det bandet.

Skulle ni spela varandras musik på förfesten?

- Calle har aldrig haft förfest. Det är mycket bättre att spela honom på efterfesten. Det är bättre att somna till. Han är minimalistisk. Jag är maximalistisk.

Ni har fått mycket peppning under uppväxten har jag förstått, har ni en rockbandsmorsa i stället för hockeymorsa därhemma?

- Jag vet inte. Det är väl Sonys jobb att pusha för mig, inte mammas. Men det är klart att det sitter i generna, att man är exhibitionist, att man tar till det som finns. Men vi har ingen hockeymorsa som har drillat oss hemma.

Du är ju som sagt lite av en flickidol, hur är det egentligen, är du singel?

- Ja, just nu har jag inte tid för tjejer.

Fakta: Victor Norén

• Ålder: 25 år.
• Bor: Flyttade till Stockholm 2003.
• Familj: Mamma, pappa, bröderna Gustaf och Carl och syster Josefin.
• Aktuell med: Singeln When we were 10 och stundande utlandslansering som Viktorious.

Nu är videon till When We Were 10 här. :D

Viktorious - When We Were 10

Om både Carl Norén med The Anger och Viktorious med When We Were 10 är med i top 20 på Tracks listan så kanske de gör en spelning för att fira att live DVDn släpps. Detta vill vi ju inte missa så rösta, rösta, rösta. Även ni som inte bryr er, RÖSTA!! Det skulle betyda så mycket!! :)

Medan Borlängebandet Sugarplum Fairy tar en paus från rockposerna spelar frontfigurerna Carl och Viktor Norén var sitt soloprojekt. DN har särat på syskonen för att reda ut hur man undviker rivalitet i en familj full av musicerande bröder.

Medan storebrodern i alla enkelhet fortfarande kallar sig för Carl Norén, har Viktor antagit namnet Viktorious. Både för att koppla bort Sugarplum Fairy-associationerna och för att kunna skapa en helt ny, storslagen popstjärna på kommande skivan ”I am hope”.

– Jag tycker att man låser sig om man gör det för personligt. Det här är en del av mig som jag alltid har haft men inte uttryckt rent musikaliskt, säger Viktor Norén och lyfter en kaffekopp med sitt alter egos namn nyligen spontantatuerat över insidan av högra handleden.

En vecka senare träffar jag också Carl Norén över en kopp kaffe, inga namntatueringar syns så långt ögat kan nå, fastän bröderna tycks dela en kärlek för fashionabla halssmycken. Soloskivan ”Owls” tillblivelse bottnar inte så mycket i en önskan att skapa någon annan som i att slippa de åsikter om musikskapande som tyska skivbolagsgubbar gärna delade med sig av sist Sugarplum Fairy spelade in. Till skillnad från Viktor tog det ett tag för Carl att få skivbolagen intresserade av en 20-någonting-årig kille med gitarr, men under tiden fick han lite hjälp på traven av syskonskarans överhuvud Gustaf Norén och hans band Mando Diao. ”Owls” spelades in med produktionshjälp från gruppens Mats Björke och Carl kunde testa sina låtar inför tusentals tyska Mando Diao-fans när han följde med på turné.

Sedan Sugarplum Fairy tog en paus har han också börjat läsa rysk litteratur på universitetet och mycket riktigt figurerar Tjechovcitat på albumet som handlar om ”att känna sig lite misslyckad, hopplöshet i kärlek och att lämna något tryggt bakom sig”.

– Jag skrev det mesta på natten. Om du inte får någon sömn blir du lite knäpp och då gör du lite bättre låtar. Jag blir väldigt starkt påverkad av mörker och stämningen med tända ljus, man får en skön känsla och jag vill att min musik ska skapa en känsla och bilder hos den som lyssnar, förklarar Carl Norén.

Viktors ambition med ”I am hope” är likartad, även om han, i sann Viktoriousanda, uttrycker det något mer bombastiskt.

– Man ska få en kick av det man hör. När man är ung är man mycket mer genrefascistisk, är det inte från en viss, specifik del av England så är det inte värt att lyssna på. Nu är en bra låt en bra låt, jag vill att folk ska dansa till min musik.

Sugarplum Fairy-fans må bilda Team Viktor och Team Carl bäst de vill i framtiden, men för bröderna är blod tjockare än vatten. När Viktors storartade elektropop och Carls lågmält drömska skivor båda släpps i början av nästa år hjälper också genreskillnaden till att hålla syskonen från att flyga i luven på varandra över försäljningssiffror och antalet konsertbesökare.

– Rivalitet mellan syskon är barnsligt, jag ser mycket hellre att det går bra för mina bröder än någon som jag inte har en relation till över huvud taget. Det hade blivit jobbigt om vi hade gjort samma sak, men nu är det så olika att det inte går att jämföra, säger Viktor.

– Min skiva är någon form av förfestskiva, sedan spelar du Sugarplum Fairy på festen och på efterfesten, när det börjar lugna sig, sätter du på Calles skiva. Om vi bytte plats och jag gjorde den mer lågmälda och djupare plattan och Calle skulle vara någon form av popstjärna tror jag att vi båda skulle framstå som två idioter.

Enligt Carl Norén finns det ingen risk för att han vandrar över till Viktors genre.
– Jag tror inte riktigt på popstjärnan på det sättet. Skeva personer är mer intressanta. Måns Zelmerlöw och alla de här jättehelyllekillarna, det är inte min form av popstjärna.

En popstjärna ska vara lite konstig. Att Joni Mitchell får en kris och åker till någon öde plats i Kanada och sitter och gråter i ett år är mer intressant än när Prince sliter av sig tröjan och spänner musklerna.

Att deras personligheter är helt olika är bröderna noggranna med att påpeka, men de tvivlar på att de påverkats av syskonskarors klassiska roller, med ambitiös förstfödd, en clown till minsting och det fredsmäklande mellanbarnet.

– Calle är absolut inte fredsmäklaren, han är snarare den som sätter i gång krigen, säger Viktor.

Storebrodern suckar och accepterar anklagelserna motvilligt.

– Jo, men det är faktiskt ofrivilligt. Jag var rätt snäll, men jag passade inte in i skolan och har alltid velat ha väldigt mycket kontroll, då blir man kanske ett problembarn. Gustaf och Viktor var väl mer ordentliga, satt med sina flugor och gav äpplet till läraren.

Carl Norén tar ett djupt andetag, slår ut med armarna och förklarar gravallvarligt:

– Så här är det; Gustaf är född på en söndag, han har tur i allt han gör. Jag är onsdagsbarn, född till ve, det är lite otur. Viktor är född på en måndag så han är snygg.

Det tror jag stämmer mer än var man är i syskonskaran, sen är det klart att man inte är lika rolig som mellanbarn. Jag tyckte att Gustaf var den som var bråkig och hela tiden ställde till med saker och jag var den känsliga, gnälliga ungen som man stör sig på. Vi har för starka personligheter för att kunna jämföras, men vi tycker väl alla tre att vi är den som är bättre än de andra.

Fyra musikaliska popsyskon

Carl Johan Emanuel Norén ­föddes den 10 oktober 1983. Två år senare, den 19 september 1985, föddes Viktor Johannes Norén.

Bröderna växte upp i Borlänge.

I syskonskaran ingår också ­storebror Gustaf, medlem ­i Mando Diao, och lillasyster
J­osefin, som utbildar sig till barnmorska och sjunger på Carls kommande skiva.

Sedan 1998 är Carl och Viktor med i Sugarplum Fairy. 2004 släppte bandet sin första skiva, ”Young & armed”, därefter följde ”First round first minute” (2006) och ”The wild one” (2008).

Viktor försäkrar att Sugarplum­ Fairys bandmedlemmar ­”fortfarande tycker om varandra”­ och att bandet, brödernas ­solokarriärer till trots, inte har splittrats.

Carl tycker om att läsa Anton Tjechov, spelar i demobandet Local Dealers från Hornstull och lyssnar just nu på dj:er som Danger mouse samt ­Cornelis ­Vreeswijk.

Viktor ogillar att använda ­sociala nätverk privat och har inget ­Facebookkonto, men tycker om att lyssna på Hurts.

Jag var ju inte där själv, men då kan man ju klicka runt lite och så hittar man tillslut nån fin bild sådär. :)
Jag blir ju lite smått avundsjuk han är ju sååå snygg!! ;)

Bilden är från http://blogg.veckorevyn.com/josefin/