SUGARPLUM!
Hur Dom Än
Mitt Peace and Love del 5 (lördagen)
Det första jag såg sista dagen på den vackra Peace and Love veckan, lördagen, var Kristian Gidlund. Han hittar ord på det mest magiska vis, allt han säger och skriver träffar en rakt i hjärtat. Han vet exakt hur han ska förklara och berätta, vilka ord han ska använda för att det ska beskrivas rätt, på ett sånt sätt att han får andra att förstå, att förstå känslan. Jag var helt tagen efteråt.
Efter det sprang jag till Utopia i hopp om att hinna se Carl Norén på "Tribute To The Band" vilket jag inte hann så jag sprang vidare för att möta upp lite folk och sedan vänta på att självaste Sugarplum Fairy skulle spela (OMG OMG liksom). De var mycket bra men dock långt ifrån lika bra som jag vet att de kan, om de bara vill. När Sugarplum spelat klart vandrade vi till Syster Sol.
Strax efter att Syster Sol spelat klart började Hoffmaestro spela på andra sidan festivalområdet så det var bara att skynda vidare. Hoffmaestro säger jag bara, mmmmmmmmmmm mm, lycka och mys. Resten av kvällen bestod av SKRILLEX, sjukt bra och helt underbar galen publik (!!) , och Rihanna som var försenad (mm ja vet), men jag tyckte att hon dög fint ändå. Jag kännde igen i stort sett alla låtar så det blev mycket dans och sång för min del, kanske inte värt 10 milioner men kul hade jag i alla fall.
Foto: Elin Bryngelson
Foto: Rebecca Carlgren
Foto: Elin Bryngelson
Foto: Adrian Pehrson
Gissa vad?
Mitt Peace and Love del 4 (fredagen)
Mitt Peace and Love del 3 (Torsdagen)
Mitt Peace and Love del 2 (Onsdagen)
Onsdagen var inte den bästa dagen, men en utav de bästa sakerna var då, han kallas ...... Soran Ismail, en sån rolig kille! Jag är helt såld! Satt och asgarvade hela tiden (!!) och blev mycket besviken när det var slut. Innan Soran såg jag "Miss World Live", mycket bra igen! När Soran klivit av scenen gick vi vidare (och köpte MAAAAAT, Belgiska våfflor, mums!) till Timbuktu, en mycket mysig konsert, man har ju hört i stort sett alla hans låtar och då blir det ju automatiskt mysigt när man känner en gemenskap med de andra i publiken. Hur som haver levererade Timbuktu, mycket bra var det!
Efter Timbuktu mötte vi lite fler folk inför Rise Against. Ett band som jag verkligen inte förstår mig på, men jag gick dit ändå, bara för att kunna låtsas att jag var värsta fanet när jag sjöng med i "Hero of War", en mycket fin låt! Vad såg jag sen om inte ROXETTE (OMG!!!!!!!!!!!) som var en besvikelse, visst rycktes man med när de en eller två, max tre gånger spelade en låt man kännde igen men de envisades med att spela en massa lugna låtar som ingen har hört (jag vet att jag tar en stor risk när jag säger ingen men jag kännde inte igen dem och ingen som stod i närheten eller runtomkring mig visade något tecken på att de kännde igen låtarna). Roxette har så sjukt många hits, och vad gör man inte när man har en massa hits om inte.... låter bli att spela dem? Vänta? Va? Vad hände egentligen? VI VILL HÖRA HITSEN, låtarna vi känner igen!
Jag sprang mitt snabbaste till M.Ward för att Peace and Love hade gjort spelschemat så underbart passande att M.Ward började spela exakt på minuten då Roxette slutade sen så spelade de på helt olika ställen också så jag fick springa lååångt! Träningspass blev det, jag är så sjukt tränad nu! M.Ward var jättesuperdupermycketbra!! Jag avslutade kvällen på festivalområdet genom att springa (gå) till den andra sidan av festivalområdet, titta på Magnus Uggla i tio sekunder och sedan springa tillbaka till den andra sidan och se Caligola. De var mycket bra! Bättre än jag trott och förväntat mig.
Rockfoto.nu
Foto: Herman Dahlgren
Rockfoto.nu
Foto: Petter Hellman
Foto: Min kära syster
Mitt Peace and Love 2012 del 1 (tisdag)
Jag sa ju att jag skulle skriva om festivalen här på bloggen den kommande veckan, vilket är den här veckan, som är slut rättså snart med tanke på att det är söndagkväll nu. Ja....... man kan ju inte riktigt säga att jag höll vad jag sa..... men men nu kommer den första delen i alla fall, den kommer handla om tisdagen, den första festivaldagen.
Festivalveckan började ju egentligen i måndags men den dagen handlade mest om att stå i en regnig kö in till campingen i flera timmar, så vi hoppar över den den dagen. På tisdagen däremot började det hända saker (eller? nej! haha jo men lite fint var det.), vi tog oss till festivalområdet och kollade på "Samtal om en ny värld", mycket intressant, förstod dock inte vad i samtalet som handlade om en "ny värld". Efter det drog vi vidare till "Miss World Live" (jag har fortfarande inte köpt tidningen än, vart får man tag på den? I tidningshyllan i en vanlig mataffär?), jag var på det alla dagarna som det var och det var mycket bra alla gångerna, Kristian Gidlund agerade "programmedare" (ja programmledare, det var liksom som ett tv-program med en som sitter i fotölj, Kristian, och intervjuar de som sitter i soffan).
När vi lite senare inte hade något för oss såg vi på spelschemat att självaste Dogge Doggelito skulle föreläsa inom kort, vi gick självklart dit! Endast för att ha chansen att höra han säga "cykel på köpet" (!!!!) live, vilket han gjorde (det var asfränt! Ni skulle varit där!!)!! När vi sett honom var vi så amazed att vi gick ända till..... campingen. Vi väntade in kvällen och gick sedan och dansade till Albin Myers.
Jag har tyvärr inga bilder från den dagen men jag har letat reda på några andra (*någon annans) bilder.
Foto: Alexander Tillheden
Hittad på rockfoto.nu
Hittad på rockfoto.nu
Det kommer fler inlägg om Peace and Love inom kort och när jag säger under den kommande veckan den här gången, menar jag det!
Peace and Love 2012 är nu över
Bilder från två av de bästa konserterna på festivalen, Mumford and Sons och Veronica Maggio.
Bilderna är från Rockfoto
Tjihooooo!
Stiko Per Larsson
Törneros blev sista låten för kvällen.
Stiko Per Larsson - Törneros
Kristian Gidlund till Peace and Love
Med döden i kroppen - en resa från skenavrättning till återfödelse {SE}
Med döden i kroppen - en resa från skenavrättning till återfödelseSom medlem i bandet Sugarplum Fairy turnerade Kristian runt världen och trodde sig balansera på gränsen till odödlighet. Så när han som 27-åring i mars 2011 fick beskedet om sin cancer slogs hans tillvaro sönder. En tumör spred sig som ett nät i magsäcken mot mjälten och bukspottskörteln. Tankarnas darr om döden och striderna som väntade framför honom växte sig starka.
– Strax därefter startade jag bloggen ”I kroppen min”. Där kunde jag ventilera mina känslor och mina innersta funderingar. Det blev en nödvändighet för mig i den process som jag befann mig i. Det var som att jag var fast i en rasande orkan, säger Kristian.
Bloggen blev Kristians vittnesmål från frontlinjen där livet ställts på sin spets, en text som vägrade be om ursäkt, som viskade och skrek om glödgade känslor. Det blev hans nakna berättelse om ett misshandlat liv och om hans kamp för att ta sig tillbaka. ”I kroppen min” blev Kristians frustande hyllning till livet - den plats där han berättade om behandlingarna, om den omfattande operationen i juni och om vägen mot det liv som tidigare var en självklarhet. – Det dröjde inte länge innan bloggen exploderade. Responsen har varit enorm. Sedan starten har den haft över 700 000 besök, vilket är enormt i mina öron, säger Kristian. Många av läsarna har lyft fram att bloggen fyllt ett tomrum, med en ärlig svärta som inte förekommer på andra platser, säger Kristian.
Och kampen mot cancern fortsätter. Nu är Kristian redo att dela sin berättelse med fler.
Medverkande
Riktigt fint bandsläpp
|
LMFAO
En lite suddig bild från kvällen.
Armand Mirpour
Låtarna jag pratar om är Guards Guards och Baby Was Held Back. Lyssna på dem!